Jag red på Borås ridhus ett par omgångar när jag var yngre. Först red jag i ponnygrupp, men eftersom många av hästarna var svårhanterliga i stallet och ett flertal av ridlärarna var allmänt osympatiska, så slutade jag. Några år senare gjorde jag ett nytt försök, då i storhästgrupp, men det var precis likadant. Merparten av hästarna stod i små spiltor och flera av dem vantrivdes, därav att de var tjuriga att hantera. Hästarna fick gå ute några få timmar varje dag, då i små pyttehagar som mest bestod av lera. Synen på hästhantering var heller inte särskilt trevlig. Ingen horsemanship där inte. Efter att ha ridit på Borås ridhus tog det lång tid innan jag återfick mitt självförtroende vad det gällde hästar och ridning.
Jag red på Borås ridhus ett par omgångar när jag var yngre. Först red jag i ponnygrupp, men eftersom många av hästarna var svårhanterliga i stallet och ett flertal av ridlärarna var allmänt osympatiska, så slutade jag. Några år senare gjorde jag ett nytt försök, då i storhästgrupp, men det var precis likadant. Merparten av hästarna stod i små spiltor och flera av dem vantrivdes, därav att de var tjuriga att hantera. Hästarna fick gå ute några få timmar varje dag, då i små pyttehagar som mest bestod av lera. Synen på hästhantering var heller inte särskilt trevlig. Ingen horsemanship där inte. Efter att ha ridit på Borås ridhus tog det lång tid innan jag återfick mitt självförtroende vad det gällde hästar och ridning.